topimages
transp
transp


Februari


1/2


Hej på er!

Hoppas allt julfirande och trevligheter varit super, och att det har gjort att ni är mer än sugna inför stundande säsong. Jag var ju hemma som vanligt i Varberg över julen. Man njuter verkligen av att äta svensk julmat såsom skinka, grönkål och allt annat gott. Det bästa av allt kommer ju sist: Ris ā la Malta. Det är ju bara så sjukt gott. Jag har som vanligt snöat in på risgrynsgröt. Lever fortfarande i tron att man lätt kan leva halva året på risgrynsgröt. För att få lite Ris ā la Malta touch så rör jag i vaniljsocker på slutet när gröten är färdigkokad. Så det blir så sött och sliskigt som möjligt. Suveränt innan distanspassen med Gustav och Fredrik, för då behövs energin.

Ja, vår träning ser ut som vanligt på vintern. Det enda är väl att i år åker vi en gång i veckan längdskidor. Började ju redan med skidor i slutet av vintern förra året, men mest för att inse hur kass man var på ett par längdskidor. Det är verkligen något som jag tror gjort att vi alla tre har gått ett steg framåt i träningen. Helt plötsligt har man börjat aktivera muskler som man inte visste man hade. Plus att skidor ger ju riktigt bra balansträning. Det märker
man bara enkelt när man t.ex. stretchar. Helt plötsligt håller man inte på att ramla stup i kvarten, när man exempelvis stretchar lårmuskeln. Visst, jag kan inte skryta om att jag är något skidess, men nu börjar man faktiskt ta sig framåt och t.o.m. åka om folk. Nu snackar vi inte bara pensionärer i klassiskspåret. Ok, Gustav och Fredrik ställer av mig lika enkelt på skidor som på cykel. Men det är jag ganska van vid!

Tyvärr har jag drabbats av en inflammation i ena hälsenan, så det har gjort att jag skippat nordic walking upp till Bellavista. Tråkigt, men tror det är bättre jag får någon ordning på senan istället. Nu kan jag ändå ta det, värre sen under säsongen. Förra vintern rörde jag inte vintercykeln då jag tyckte jag fick slita lite väl ibland ute på distanspassen. Men i år är jag tillbaks på Bettan. Sjukt, men jag njuter verkligen av att köra vintermtb. Gustav samma sak. Det går lite lugnare (hastighetsmässigt inte pulsmässigt), lite mjukare och gör det hela mer komfortabelt. Kanske också p.g.a. av att vi kör racer hela resten av året. Som man säger, omväxling förnöjer. Hade ni sett min vintermtb hade ni nog inte hajat, då det är samma Bettan jag alltid haft, d.v.s. en bastant dam
med mycket egen vilja och som inte ser så mycket ut för världen.

På julafton brukar jag, då vi vartannat år firar jul i Halmstad, cykla dit ner. Då har jag lånat Anders Klavbergs vintercykel och det är riktiga lyxen att cykla på den. Rullar rakt och nästan av sig själv. Denna gången fick jag faktiskt sällskap av mamma till Halmstad. Det var nog det trevligaste på hela julen att få cykla med mamma. Bara på slutet som jag kom lite i kris när jag höll på att förfrysa hela mig då vi villade bort oss lite mitt i Halmstad. Normalt sett brukar jag ha flyt på julcyklingarna, d.v.s. vindstilla eller tendens till medvind. Men icke, denna gången rak motvind. Hjälp vad det kan blåsa i Sverige alltså, burr!

I november hade vi faktiskt en liten BIGLA teamträff där vi gick igenom det mesta som behövs göra inför ett nytt år. D.v.s. materialändringar samt tog teamkorten och annat nödvändigt ont. Först trodde jag de att drev med mig. I november när man är som fetast och blekast! Men efter lite eftertanke så är det faktiskt jäkligt skönt att slippa göra det sen på träningslägret, som man annars gör.

Träningslägret är även detta år på Club Robinson/Mallorca. Fast lite mer humana tio dagar istället för förra årets mastodontläger på tre veckor. Jag åker den 15/2 och tillbaks den 25:e. Perfekt, för Gustav kommer tillbaks den 26:e. Så för en gång skull så tajmar det bra!

Tro det eller ej, men gissa vem som har börjat dricka kaffe?! Det är faktiskt sant. Fast jag måste erkänna att det måste vara en stor cappuccino med mycket mjölk och lite kaffe, och en stor hög socker. Annars går det inte. Jag tror nämligen jag lider av stans sämsta förbränning, eller det vet jag att jag gör. Medan Gustav istället eldar för kråkorna för jämnan. Kaffe som innehåller koffein är ju bra för att trigga förbränningen, så jag har alltid velat kunna dricka kaffe. Nu tror jag inte med all det socker jag öser i, eller all den mjölk, är speciellt förbränningstriggande. Men alltid en start. Så vem vet, snart kanske man är en riktig kaffekärring!

A presto
Veronica

Klicka här för att se bilder!


transp



Copyright 2017 Veronica Andréasson info@cyklist.com