topimages
transp
transp


Augusti


1/8


Hej!!
Först o främst vill jag tacka alla som skrivit i min gästbok på hemsidan o på proffsklungan.nu. Det har verkligen hjälpt mig framåt. När jag kollade första gången, då jag fortfarande var på Halmstads sjukhus förstod jag först inte hur många ni var som skrivit. Då jag fortfarande blev väldigt trött o hade svårt att koncentrera mig. Men senare, när skallen var bättre har jag läste igenom igen o blev jag verkligen rörd. Tack så mycket!! :o)

Ja, detta SM blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig!

Först fick vi stressköra lite för att hinna med båten till Sverige, då Gustav precis avslutat Tour de Suisse. Vi kom iland i Malmö o sen var det vidare till Gemla, där Gustav’s föräldrar bor. Där blev det ut o rulla en sväng o lugn tid med familjen o kolla in de nya kycklingarna!
Dagen efter (26/6) var det bara att ta sig upp till Uppsala o rulla tempobanan som stod på planeringen o vi höll planen ganska bra.

Ja sen var det onsdag o härifrån kommer jag inte ihåg så mycket mer. Det enda jag vet är att jag försöker hitta kansliet i bil på förmiddagen för att plocka ut nummerlappar. Sen kommer jag ihåg att jag byter om för tempot i stugan o sticker iväg på cykeln. Jag ville ha en ordentlig uppvärmning inför tempot så var ute på cykeln i god tid. Vad som hände senare får ni nog fråga vittnen till händelsen. Jag har inte ens ett minne av hur bilen såg ut, var det hände osv.

Mitt minne börjar komma tillbaks när jag är i ambulansen på väg ner till Halmstad från Sahlgrenska. Dvs. runt en vecka senare. Mina föräldrar har berättat att när jag åkte från Akademiska hade jag fortfarande inte börjat prata utan rörde lite på ögonlocken, nickade o mest sov. Men min lillebror som mötte mig på Sahlgrenska, mötte en helt annan tjej. En väldigt pratglad en. Vad jag kommer ihåg från helikopter färden, är en kallkänsla. Så det måste ha varit kylan helt enkelt som kanske fick igång en. Jag vet inte, men pratglad var jag iaf!

Jag bävar lite för telefonräkningen som kommer, för jag har inte en aning om hur mycket jag pratat. Gustav ringde jag t.ex. 5 ggr(då jag hann glömma att jag precis ringt) för att säga samma sak!! En gång ringde jag även o frågade hur det hade gått för mig i tävlingen. Så bra koll hade jag!

När jag äntligen kunde ta min först dusch så hittar jag ett plåster i vänstra armvecket. Fick för mig att de satt dit det, för att jag inte skulle få skav. Ni vet som långdistans löpare gör ibland(smart idé!!, va ja nu fick det ifrån ;o)!!). Så jag började dra bort det. Sluta, sluta, det sitter stygn under - säger Gustav.
Stygn, för vad??
Dvs. att jag var väldigt ovetande om vad som hade hänt, inte pga. av dålig information.

Så, jag levde i den ovetande världen ett tag! Sen började minnet återkomma o jag inser då att jag har en hel drös frakturer o annat(har lista för att komma ihåg). Dvs. krampanfall, hjärnkontusioner, fraktur vänster skulderblad samt nyckelben, punkterad lunga, fraktur i vänster hand o frakturer på två kotor.

Jag kan se på olyckan i två perspektiv.
1. Nu har jag gjort krock med bil på min ”att göra under livet lista”!
2. Jag har tagit ett av mina nio liv.
Jag föredrar att tänka som i första fallet! :o)

I början när jag väl förstod hur illa det gått, kändes denna säsong väldigt hejdå.
Men tro det eller ej, Jag har faktiskt repat mig riktigt bra! Idag 2’40h med berg! Visst, jag måste erkänna. Jag ser mer uppför nu med dålig kondis än vad jag gjorde innan. Då registrerade man inte så många gånger att vägen går svagt uppför. Så visst, kondition kan jag inte skryta om. Men att ge mig ut o träna fixar jag utan problem. Visst helt hundra är ej hjärnkontoret ännu, det kan ta upp till 2 mån. Det jag mest märker av är att jag kan tappa ord ibland o är dålig på namn. Sånt jag var även dålig på innan, bara nu ännu sämre!! Är tillbaks i Italien sen en vecka, så snart är min sjukhus vita hy som bortblåst! :o)
Tack än en gång till alla som stöttar mig.
Stor kram
//Veronica



transp



Copyright 2017 Veronica Andréasson info@cyklist.com